torsdag 24 mars 2011

Utekväll i Bangkok ledde till djupare övertygelse...

Jag har märkt att på senaste tiden kan jag inte gå ut och festa Utan att prata djupt och engagerat med människor om fundementala, omfattande saker som t.ex. folks drömmar, mål, kall, den otroligt underskattade förmågan hos människans kapacitet osv...

Vi träffade två trevliga norskor igår. Jag berättade om min plan hamnade i en väldigt lång och givande konversation om ämnet: Att rädda världen och Hur. Hon var skeptisk och pessimistik men samtidigt väldigt engagerad och intresserad. Hon hade studerat en hel del ekonomi och kände stor frustration över hur vårat ekonomiska system är uppbyggt, så därför hade hon gått över till att studera juridik. Då kan hon påverka mer.

På samma gång som hon kände en stark vilja till att påverka världen till något mycket bättre så kände hon en stor begränsning (till att tänka ännu större än lokalt). Hon insåg inte att denna begränsning satt i hennes trosuppfattning. Hon ville inte sikta/satsa stort och högt på grund av vad hon associerar innebördan av stor framgång inom detta område till.

Hon associerar smärta till framgången på grund av trosuppfattningen: att stor framgång innebär att man inte kan ha en riktigt nära relation till sina nära och kära, att framgången kommer gå ut över det. Självklart behöver det verkligen Inte vara så! Men på grund av rädslan för att bli besviken över att eventuellt behöva ge upp sina drömmar så försöker hon inte ens satsa så mycket som hon egentligen hade velat.

Jag tror ständigt att jag kommit till en punkt då jag tror att jag inte kan bli mer övertygad om hur otroligt viktigt det är med våra Beliefs om oss själva. Jag hade fel. Jag blir konsekvent påmind om hur begränsade vi människor är, PÅ GRUND AV VÅRA BEGRÄNSADE TROSUPPFATTNINGAR.

"Men often become what they believe themselves to be. If I believe I cannot do something, it makes me incapable of doing it. But when I believe I can, then I acquire the ability to do it even if I didn't have it in the beginning." - Mahatma Gandhi
 
Jag frågade henne varför hon tror att hon inte kommer kunna vara nära sina nära och kära om hon var riktigt framgångsrik. Jag frågade även varför hon inte provar, satsar nu för att med tiden se om det blir så som hon tror och istället då försöker göra något åt det och anpassa sin strategi. Det fick jag inget svar på...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar