Ikväll kom vi till Siem Reap, Kambodja. Det var inte ett jättebra förstaintryck. Väldigt fattigt. Jag ska utforska Kambodja och försöka bilda mig en relativt utbildad uppfattning om varför det är så fattigt och vad man skulle kunna göra åt det... Kambodja kommer nog att hamna på listan över länder som jag vill göra något i när jag är mer utbildad och mycket rikare.
Frågorna vi ställer oss själva (medvetet och undermedvetet) är otroligt viktiga, dom bidrar till vad vi lägger vår fokus på. Jag ställer mig frågor som: "Varför är Kambodja så fattigt? Vad kan man göra för att vända det stort? Vad är hindrena och hur kan man besegra dom?
Gör mig otroligt förbannad att det kommer män hit för att utnyttja barn!!!! Känner stark ilska. Ilska är inte bra om den hämmar en, men om man kan använda den som handlingskraft så kan ilskan vara en väldigt bra utgångspunkt. Dock är det alltid bättre att vara i ett mindre intensivt tillstånd under längre tid :).
Håller med, fattigdomen hänger med in i turistvärlden och när jag besökte Angkor Wat så flockades människor runt än, som ville sälja både det ena och det andra.
SvaraRaderaMen när fattigdomen har nått så lågt att man börjar utnyttja barn är det inte längre ett nationellt problem, utan ett globalt problem. Vad ligger rättvisan med att västerlänningar åker dit för att utnyttja dom som redan är utsatta? Barn ska vara barn, med samma rättigheter världen över.
Helt rätt. Frågan är: Vad kan jag/vi göra konkret för att göra det bättre? För det ska jag garantera, for sure!! Den frågan söker jag svar på utåt och inombords.
SvaraRaderaJääävligt slappa myndigheter upplevde jag det som. Otroligt lite poliser. Vad fan gör alla vuxna? Dom vuxna måste bevittna detta. Jag tänker: Hur fattig man än är så kan man inte tillåta något sådant. Kanske trångsynt av mig men det spelar ingen roll, den tron (nolltollerans) kommer ta mig längre i kampen mot det än förståelse för det...