tisdag 17 maj 2011

Försök till att cykla till Oslo ifrån Göteborg

Jag ska försöka planera nu, tar hjälp av bloggen för att få ner det på "papper".

Jag gjorde precis ett försök att cykla till Oslo ifrån mitt hem i Östra Göteborg. Med försöka menar jag att jag köpte en cykelkärra på Jula, montera ihop den (igår) och packade den (idag=försent) med all mat som jag inhandlat ifrån Gekås, Ullared, och tält, sovsäck, liggunderlag och en jädra massa annan skit... Sen surra jag fast kärran rejält med både snören och diverse spännband av stål.

Planen var att cykla till Uddevalla idag (ca 80 km) och där träffa några vänner och spendera kvällen tillsammans. Dagen efter cykla till typ Strömstad och slå tältet för övernattning, och vara framme i Oslo dagen efter med cykel och mat i behåll. Men redan halvvägs... till Munkebäck (nån km hemifrån) så lossnade kärran ifrån dess fäste på ett sätt som var ofixbart på ett hållbart sätt.

Jag var generellt sett väldigt demotiverad till att göra denna cyklingen innan. Jag kände att vädret var piss, kärran var piss, tidsramen var egentligen också piss. Mkt var piss helt enkelt. Men någonstans, på en relativt medveten nivå, så kände jag ändå att jag ville/måste genomföra detta. Men det går ju inte utan kärra.

Anyway, poängen med detta har med optimism, realism och intelligens att göra... Jag vill alltid förespråka optimism snarare än realism, (man kommer längre då, om alla andra faktorer är likställda med de jämförbara), men intelligens är en faktor som måste vara med. Så här lyder det: Hellre optimistisk och intelligent än realistisk och intelligent.

Planering

I grunden så handlar allt detta om att jag vill spara pengar (inte på bekostnad av mitt välmående, kan sträcka mig långt när det gäller bekvämligheter men det fysiska välmåendet, sömn osv, får det inte gå ut över). Jag vill kunna ha min cykel i Norge för att spara transportkostnader och få träningen och njutningen som det ger att cykla (göra utflykter och så). Men det är inte värt att cykla till Norge om jag missar arbetstillfället.

Det är bra att vara tydlig, att ha klarhet:
Vad behöver jag ha med mig för att spara pengar och ha en go sommar, och vad kan jag strunta i? Cykeln, tältet, sovsäck, stormköket för att laga mat när jag kampar och få klädesplagg. All mat behöver jag inte nu, det är såna produkter som håller flera månader.

Jag kollar just nu på alternativet att ta cykeln på tåget (som jag trodde skulle vara dyrt). Det gick tydligen inte med SJ, bara sommargrej och om jag packar ihop den så ska den kunna läggas på hyllan där uppe vilket inte går.
Jag tänker nu att jag skulle kunna förpacka ihop cykeln och kanske ta den med bussen.

Ett alternativ hade varit att skicka ryggsäck, kläder och mat till Oslo via bud... Och cykla fort som fan med start riktigt tidigt imån. Då har jag enbart tält, sovsäck och liggunderlag med mig på cykeln.

Hade jag bara tagit tag i detta med cykelkärran i god tid hade jag inte haft problem nu. Av detta lär jag mig framförhållning. Cyklingen lär ju inte bli av, så något gott som kommer ur detta är att jag får mycket mer tid att lära mig mer om investering osv.

söndag 8 maj 2011

Nu var det ett tag sen.

Ja, nu var det ett tag sen. Här kommer bortförklaringarna: Kom inte in över huvudtaget när jag var i Shanghai. När jag var i Stockholm och Söderköping och besökte Linneas vänner och familj hade jag inte tillfälle, av respekt, att skriva något. Sen jag kommit hem har jag bara hunnit träffa mor, bror, vänner och varit på läger tills idag.

Nu när det var överstökat så kan jag berätta om en kommentar/trosuppfattning som har inspirerat mig ytterligare till att föra en kost som, till en början, kommer innebära att jag inte äter lika njutbar mat (smakmässigt, i början då jag anpassar det och lär mig tycka om det mer med tiden).

Vi ska ju leva ett njutbart liv, men jag vill ju också leva ett långt hälsosamt liv. Dom två viljorna kan tyckas krocka med varandra vilket resulterar i att man tar avstånd ifrån det som ger mest smärta eller eftersträvar det som ger mest njutning (på kort sikt). Det ger smärta att veta att jag går miste om njutning och det ger njutning att äta gott, jag märker ju inte direkt av någon skillnad i form av ett förkortat mer ohälsosamt liv (tyvärr)...

MEN, med denna trosuppfattning så lägger man en grund för att det ska bli lättare att vända på det. Använder man sig dessutom av metoder som jag kommer komma till längre fram i bloggens utveckling (förhållandevis snart då ämnet fortfarande är förändring) så kommer man garanterat klara alla "mat-mål" (bland annat) man egentligen skulle vilja ha.

Här kommer det: "There is nothing that tastes as good as being healthy feels".